Mamman VS Liw
Vissa dagar längtar jag verkligen efter att få vara min egen. Tror att det är något de flesta föräldrar känner ibland, just den här känslan av att behöva lite tid för sig själv. Att få chansen att läsa en bok ostört, kunna ligga på en brygga och njuta utan att behöva vakta barnen, gå på ICA utan stressen av att ha barnen med och så vidare. Listan kan nog göras hur lång som helst, de flesta har nog en eller flera saker vi längtar efter att få göra, just för oss själva.
Just nu slits jag mellan just behovet att få lite tid för mig själv och behovet efter min dotter. Efter att ha varit hemma i ett halvår, varje dag ( dock inte varje kväll) med Mait känns det väldigt konstigt att varje morgon kliva upp och fara iväg innan hon vaknar och sedan få tre ynka timmar med henne innan det är dags för liten att sova. En väldigt konstig och ovan situation. Jag vantrivs inte, jag tycker faktiskt om att jobba på hemtjänsten, roligt folk och jag känner att det vi gör faktiskt gör en skillnad för brukarna. Jag önskar dock att jobbtiden inte konkurrerade med Maittiden. Mitt i allt detta behöver jag faktiskt lite tid för mig själv, men jag kan just nu inte med att prioritera bort Maittiden, den är allt för viktig och kort för att minskas. De lediga dagarna har under den gångna veckan varit minimala och innan fredag har jag enbart morgondagen fri, så mycket fritid finns det inte heller att använda mig av, den går till Mait.
Idag dök dock tillfället upp, Magnus och Mait skjutsade upp pappa och hans sambo till Hudiksvall för de ska ut och segla imorgon. När de ändå skulle vara borta hela kvällen, de kom hem precis, så passade jag på att ta med mig nyaste MAMA, ett stort badlakan och kameran och drog upp till tjärn. Tänk så härligt det är att vara ensam! Kom upp strax efter fyra och under de två timmar jag låg där uppe kom ingen upp och badade, lovely!
Någon kommer säkert reagera och tänka lever hon inte för sitt barn? Nä det gör jag inte, eller jo delvis men jag lever även för mig själv, älskade Magnus och vår familj. En väldigt klok barnmorska sa till mig när vi var gravida att det farligaste i ett förhållande är att glömma bort sig själv och sin roll i förhållandet. Visst jag är mamma men jag är även Liw, jag, mig själv, Magnus sambo, dotter, syster, vän, ovän, kollega och matte. Listan är nog oändlig. Först och främst är jag Liw för utan mig själv kommer jag aldrig vara en bra mamma, en älskad sambo, dotter, syster eller vän.
Det är jag som är mamma inte mamman som är jaget.