Nöjda med förlossningen/-arna?
Desto längre tid det går och desto mer distans jag får till min förlossning med dottern så blir jag nog bara mindre och mindre nöjd med den, eller det är väl både och men det är en del saker jag verkligen inte är nöjd med.
Det största problemet jag hade med det hela var mitt blodvärde. Mitt blodvärde ligger ganska lågt normalt men vart ännu lägre under graviditeten. Först fick jag testa olika järntabletter, men jag blev så dålig i magen på dem och då jag jobbar som frisör och är uppi kunder hela dagarna så hade jag ingen lust att springa på toan hela tiden. Så någon vecka innan BF bestämde en läkare att jag skulle få järninjektioner (Venofer). Det hjälpte lite, men inte tillräckligt.
Efter förlossningen så var jag väldigt väldigt svag. Man fick ligga kvar på förlossningen i 6 timmar innan man fick ge sig iväg, till hem eller vårdhotell och i vårat fall vårdhotellet. Jag väntade till sista sekund med att duscha eftersom jag hade noll ork, Fick åka rullstol till hotellet för att jag inte orkade gå. Då tänkte jag inte så mycket på det, jag hade ändå haft värkar i 40timmar, krystat i 2 timmar så jag trodde väl att det berodde på det. Fast jag nämnde det för dem, men dom fick mig fort att tänka på annat.
Men när jag dagen efter fortfarande inte orkade något, orkade inte ens lyfta min dotter, då började jag ifrågasätta om det inte var mitt dåliga järnvärde och om dem inte kunde göra något åt det. Då var mitt värde på typ 50 tror jag och normalt ska det väl ligga runt 115-130 för en tjej. Men det hände inte så mkt, jag fick tjata och tjata. Tillslut fick min sambo bege sig hem och hämta Venoferen som jag hade kvar och så fick jag 2st injektioner utav dem. Men det hjälpte inte..
Jag tjatade och tjatade åter igen, fick träffa läkare osv. Tillslut på Torsdag kväll (jag födde på tis) fick jag 2 enheter blod. Och shit, snacka om att bli människa igen!! Det jag inte förstår är hur dem inte kunde ha kommit på detta tidigare, tex då jag gnällde över det på förlossningen. Jag känner mig bara så oförstådd, dom borde ju ha kunnat hajjat till då jag nämnde det och det står i min journal.
Detta är något jag verkligen ska ta upp vid nästa graviditet och förlossning.
Jag vill bara säga detta till er som står inför en förlossning, känner ni att något är galet oavsett vad, se till att få det löst innan dom skickar iväg er! Tjata, gnäll och skrik om så behövs!
Något som gjorde detta ännu värre är att jag inte fick knyta an till min dotter på riktigt liksom, eftersom jag mest bara låg, orkade som sagt ingenting. Och mitt minne är i princip noll från dom där första dagarna och det är så himla synd!
Här är min förlossningsberättelse om ni är sugna på att läsa:
Berättelse & lite ur Journalen!
Så, är ni nöjda mer eran förlossning/-ar?
Mvh Emilie / Familjebloggarna.se