Gästbloggen: Tantskvaller!?
God förmiddag där ute.
Jag har suttit och funderat på hur bra människor är på att spekulera och skapa rykten. Något folk är väldigt bra på är att “snacka skit” eller “skvallra” om allt och alla. I Oktober när jag öppnade min nya (andra) blogg var det mest på skämt, jag skulle skriva en helt sarkastisk dagbok och bara lägga upp magbilder så att mina nära och kära skulle kunna följa min graviditet, speciellt mina föräldrar som jag (DÅ) inte träffade alls i princip. Jag hade alltså ingen plan alls att människor skulle få reda på vem jag egentligen var med tanke på att jag stängt ned en någorlunda medelstor blogg några månader tidigare som började spåra ur med skitsnack och hot mot min dotter. Men när det värsta som kunde inträffa hände mig i fjärde månaden ville jag blogga om det och mitt namn syntes och alla läsare började hitta tillbaka, både nya och gamla. Sedan dess har bloggen växt enormt och the gossip likaså.
Det är helt otroligt hur folk som sagt vill spekulera, tro saker och sprida vidare alla falska anklagelser. Jag har till exempel varit på bio ett par gånger under min graviditet och då började det snackas om att jag är ute och super och festar med bebis i magen. Ursäkta men WTF!? Säger jag bara då. Hur förknippas alkohol och fest med att gå på bio? Och även om jag nu HADE varit på fest hade det inte varit olagligt… men jag skulle förfasen aldrig dricka sprit som gravid? Men om någon vet sambandet mellan supande och bio får ni gärna förklara för mig! Eller som igår när jag skrev att jag hade “pussat på min Prins William” så börjat folk hejvilt påpeka att det är så jäääävla fel av mig att träffa en ny kille nu så nära inpå förlossningen osv. Det roliga är att “min prins” är en ettåring, som alltid haft det smeknamnet och som jag skrivit om mååånga gånger i min blogg. Jag förstår ju att nya läsare kanske inte förstår pga att många inte läst hela min blogg men man kan väl förfasen fråga då istället för att kasta en massa elaka ord på mig om hur vidrig jag är? Ja, ursäkta mig för att jag pussade på en av mina närmaste vänners son som jag inte hade träffat på ett tag. FY på mig!
Sedan med tanke på att jag bloggade om bland det känsligaste som fanns förra året när “det värsta” hände så har ju folk en massa synpunkter på det. Efter typ tusen månader (!?) så tycker folk att det fortfarande är okej att spekulera kring det och skapa nya rykten om det. Även fast vi alla “inblandade” har gått vidare och skapat oss nya liv. Bloggläsare kanske också borde det?
Ja, jag finner detta ganska otroligt… att man som bloggläsare kan leva sig in i någons (i detta fall MITT) liv så mycket och verkligen lägga sig i varenda punkt. Självklart är detta något jag räknat med då jag skriver en öppen oförskönad blogg… jag tycker bara att det är helt otroligt hur mycket folk orkar. Orkar snacka så mycket skit, orkar vrida så mycket på sanningen… allt för att skapa lite drama.
Hallelujah. Bloggliv.
// Denize