Gästbloggen: Åsikter kring andra föräldrars uppfostran
Vi är alla olika som individer och så även i vårt sätt att uppfostra våra barn. Mitt sätt att uppfostra min son på kan skilja sig avsevärt från hur mina bekanta skulle göra i en liknande situation. Något jag dock funderar på är om det är tillåtet att komma med förslag och åsikter till andra föräldrar även om de inte frågat om råd? I vår närhet har vi en nybliven familj som ända sedan starten haft problem med deras sons matintresse. Det har länge varit en kamp kring maten vilket lätt leder till stressade och oroade föräldrar i samband med måltiderna. Jag ser deras matsituation som att de har hamnat i en ond cirkel då de numera bestämt att barnet kommer matvägra innan de ens dukat fram maten. De stressar fram maten och låter inte barnet undersöka det som ska in i munnen. Ibland hinner han inte ens gapa innan föräldern försöker få in maten i munnen. När jag sitter med under måltiden upplever jag föräldrarna som oerhört stressade med hastiga rörelser vilket kan påverka barnet. De flesta av oss har erfarenhet av de känslor som kan uppstå i samband med måltider där barnet matvägrar. Dessa känslor kan i sin tur leda till att man fastnar i en ond cirkel som blir oerhört svår att tar sig ur. Då en utomstående inte har samma känslomässiga anknytning som föräldrarna finns det möjlighet att se mönster som de i sin tur missat.
Det kan vara mycket känsligt att komma med råd till föräldrar som inte bett om det då det kan uppfattas som att man anser sig veta mer kring deras sätt att uppfostra barnet än vad de själva gör. Jag är själv tveksam till hur jag hade reagerat om någon gett mig råd kring hur jag uppfostrar min son. I det ovanstående fallet hade jag kanske varit tacksam då det rör sig om ett problem som pågått under en längre tid och där föräldrarna verkar vilsna. Om rådet däremot kretsat kring saker som jag anser fungera i uppfostran hade jag förmodligen enbart tolkat det som kritik. Det kan i sin tur väcka tankar kring om jag verkligen är en bra förälder.
Tycker ni att det är tillåtet att ge andra föräldrar råd även om de inte ber om det?
[...] Här kan ni läsa hela inlägget. Posted in Allmänt, Reflektioner kring bla. föräldraskap, uppfostran och genus [...]
Här håller jag helt med dig!
Hade det varit en lösning på ett problem hade jag förmodligen blivit tacksam, men om någon kommenterar något som jag anser fungerar utmärkt hade jag nog tagit ganska illa upp..
För som du skriver är vi alla olika och självklart märks det även i våra sätt att uppfostra våra barn..
Och så länge ingen far illa och ingen ber om hjälp tycker jag att det är fel att lägga sig i!
Men får känna av läget, det händer att folk påpekar min uppfostran på Felicia, jag väljer att lyssna på det jag tycker låter vettigt.
Jag såg en senast på barnvagnsbion igår som slängde ner sin dotter i bilbarnstolen för att hon skulle äta. Sen kastade mamman in maten i mun på stackars bebisen som gallskrek, och gallskrek ännu mera när munnen redan var full i mat men mamman stoppade in ÄNNU en sked. Jag trodde helt ärligt att ungen skulle kvävas!!!! hon hostade, grät, spottade ut, grät, hostade men mamman struntade i det och stoppade in vattenflaskan i munnen istället där det var fullt med mat.
Försökte sätta mig in i bebisen situation där hon satt fastspänd i bilbarnstolen, kunde inte vrida sig åt nått håll eller visa med att backa med huvudet att hon inte ville ha mer i munnen.
Då fick jag ångest att jag INTE sa till ! :(
Jennie: fy vad hemskt. Stackars barnet får ju definitivt inte någon positiv upplevelse av matstunden vilketi sin tur kan få konsekvenser inför framtiden.
I sådana situationer för jag stor lust att slå något hårt i huvudet på mamman då det är en enorm kränkning av barnet. Som observatör har man sällan upplevt hela situationen men det tar inte bort det faktum att barn ska bli behandlade med respekt.
Jag vet inte om hon gjorde detta för att hon var upptagen att prata med sin vännina som satt brevid. Men när barnet skriker och spottar ut kanske man ska koncentrera sig på matningen???
Jag skulle få ren panik om nån kastade in mat i min mun och proppa i mig ännu mera när jag redan har fullt i munnen. Nä fy!
:(
Håller verkligen med dig här.
Själv är jag verkligen känslig om “fel” person påpekar något, tar lätt illa vid mig, tyvärr måste jag säga för jag vet inte riktigt varför…
Heleena: föräldraskapet är en “känslig” roll hos många då barnen är det viktigaste vi har. Vi strävar efter att vara bra föräldrar och att få påpekat att vi inte når hela vägen fram kan vara ett bakslag för de flesta.